Beskrivning

Nederländerna har många särdrag. Och det gäller även för järnvägen i vårt grannland. Den lade redan tidigt stor vikt vid sina egna fordonskreationer, som ofta talade om sig själva med ovanliga konstruktioner, inte bara i sitt hemland. När de nederländska statsjärnvägarna NS på 1970-talet ville modernisera sin intercitytrafik utvecklade de tillsammans med den tyska vagnfabriken Talbot en ovanlig motorvagn med panoramaförartillstånd över vagnarnas övergångar. Detta försåg ICM, som NS kallade sina nya tillagningar, ett riktigt mäktigt utseende. Och eftersom man kunde komma till nästa enhet vid huvudändarna, kallade man de moderna men uraktuella fordonen ”Koploper”. Den ”Koploper” som byggdes 144 var snart en av de moderna intercitytransporterna i Nederländerna. När flygplatsen i Amsterdam Schiphol 1986 anslöts till järnvägsnätet, lackade NS två ”Koploper” i färgerna för de två nationella flygbolagen. ICM-4011 fick sin outfit från det nederländska flygbolaget KLM. På grund av den bullriga huvudformen påminde detta tåg om de berömda jumbojeten. ICM 4012 kördes då genom landsbygden i vit-röd Martinair-design och regnade också stort – som snygg jetliner på skenor.Förebild: Tredelat elmotorvagn i tre delar som InterCity motorvagn serie ICM-1 Koploper från Nederländska järnvägen (NS). Utförande i utformning Martinair Holland. 1 motorvagn som slutvagn MBK 2. Klass, 1 MELLANVAGN FRÅN 1:a/2:a Klass, 1 manövervagn som slutvagn SBK 2. klass Motorvagn-driftsnummer 4012. Drifttillstånd juni 1986.Modell: Med digitaldekoder mfx och många ljudfunktioner. 3 delat utförande. Chassit hos motoriserad slutvagn i sprutgjutgods Reglerad högeffektsdrivning med svänghjul. 2 axlar drivna i en boggi. Slirhjul. Förarhytter med inredning i båda slutvagnarna Strömförsörjning beroende av färdriktning via respektive främre drivhuvud Specialkortkoppel med kulisstyrning. Seriemässigt inbyggd innerbelysning Framljus med tre lampor och 2 röda bakljus som växlar beroende på färdriktning i drift. Digitalt omkopplingsbar. Framljus på slutvagnssidan, 2 och 1 vardera digitalt kan stängas av separat. Framljus med lätt gula och röda lysdioder (LED) som ser ut som förebilden. Innerbelysning med varmvita lysdioder. Detaljerat utförande av chassi och påbyggnad. På slutvagnen visas Scharfenberg-kopplet. För dubbeltraktion bifogas en extra styv kopplingsförbindelse. I serietillstånd utförande av slutvagnen med stängda övergångsdörrar. Utförande av de på en slutvagn åt sidan skjutna svängdörrarna med vagnsbälg kan göras med den bifogade insticksdelen. Tågets totallängd 86,6 cm. Denna modell hittar du i likströmsutförande i trix H0-sortimentet under artikelnummer 25426.

Seriemässigt inbyggd innerbelysningMed spelvärlden digital-dekoder mfx+ och omfattande drift- och ljudfunktionerTåginformationsskärm: Amsterdam CS, Schiphol

Nederländerna har många särdrag. Och det gäller även för järnvägen i vårt grannland. Den lade redan tidigt stor vikt vid sina egna fordonskreationer, som ofta talade om sig själva med ovanliga konstruktioner, inte bara i sitt hemland. När de nederländska statsjärnvägarna NS på 1970-talet ville modernisera sin intercitytrafik utvecklade de tillsammans med den tyska vagnfabriken Talbot en ovanlig motorvagn med panoramaförartillstånd över vagnarnas övergångar. Detta försåg ICM, som NS kallade sina nya tillagningar, ett riktigt mäktigt utseende. Och eftersom man kunde komma till nästa enhet vid huvudändarna, kallade man de moderna men uraktuella fordonen ”Koploper”. Den ”Koploper” som byggdes 144 var snart en av de moderna intercitytransporterna i Nederländerna. När flygplatsen i Amsterdam Schiphol 1986 anslöts till järnvägsnätet, lackade NS två ”Koploper” i färgerna för de två nationella flygbolagen. ICM-4011 fick sin outfit från det nederländska flygbolaget KLM. På grund av den bullriga huvudformen påminde detta tåg om de berömda jumbojeten. ICM 4012 kördes då genom landsbygden i vit-röd Martinair-design och regnade också stort – som snygg jetliner på skenor.Förebild: Tredelat elmotorvagn i tre delar som InterCity motorvagn serie ICM-1 Koploper från Nederländska järnvägen (NS). Utförande i utformning Martinair Holland. 1 motorvagn som slutvagn MBK 2. Klass, 1 MELLANVAGN FRÅN 1:a/2:a Klass, 1 manövervagn som slutvagn SBK 2. klass Motorvagn-driftsnummer 4012. Drifttillstånd juni 1986.Modell: Med digitaldekoder mfx och många ljudfunktioner. 3 delat utförande. Chassit hos motoriserad slutvagn i sprutgjutgods Reglerad högeffektsdrivning med svänghjul. 2 axlar drivna i en boggi. Slirhjul. Förarhytter med inredning i båda slutvagnarna Strömförsörjning beroende av färdriktning via respektive främre drivhuvud Specialkortkoppel med kulisstyrning. Seriemässigt inbyggd innerbelysning Framljus med tre lampor och 2 röda bakljus som växlar beroende på färdriktning i drift. Digitalt omkopplingsbar. Framljus på slutvagnssidan, 2 och 1 vardera digitalt kan stängas av separat. Framljus med lätt gula och röda lysdioder (LED) som ser ut som förebilden. Innerbelysning med varmvita lysdioder. Detaljerat utförande av chassi och påbyggnad. På slutvagnen visas Scharfenberg-kopplet. För dubbeltraktion bifogas en extra styv kopplingsförbindelse. I serietillstånd utförande av slutvagnen med stängda övergångsdörrar. Utförande av de på en slutvagn åt sidan skjutna svängdörrarna med vagnsbälg kan göras med den bifogade insticksdelen. Tågets totallängd 86,6 cm. Denna modell hittar du i likströmsutförande i trix H0-sortimentet under artikelnummer 25426.

Seriemässigt inbyggd innerbelysningMed spelvärlden digital-dekoder mfx+ och omfattande drift- och ljudfunktionerTåginformationsskärm: Amsterdam CS, Schiphol

Tillverkarnr.

39426

Konstruktion

Motorvagn

Storlek

H0

Strömsystem

Digital AC Sound

LüP / LüK

866

Åldersklass

från 15 år

Järnvägsbolag

NS

Epok

IV

Inredning

Inbyggd innerbelysning

Strålkastarsignal

Trippelstrålkastare framlampor och två röda bakljus