Beskrivning

En ”lövgroda” skriver historieWir den 16 december 1960. Den här dagen, efter en påkostad föryngring, rullar 18 314 som lysande grönt lackerad super-ånglok på DDR-Reichsbahn. Med en maxhastighet på 150 km/h och en effekt på nästan 2000 hk var hon nu en färgad strenstar i det mest trista grå DDR-vardagens samhälle och fick snart det smeknamnet ”lövgroda”. Maskinen tillhörde Max Bauberg ”Zoo”, som även nämndes av lokparken vid försöksanläggning Halle (VES-M). Hon hade tidigare skrivit tysk historia som Baumberg, senare VES-M-chef, den gamla fyraylenserin Badenerin 18 314 år 1948 kunde loja vid sin studievän Theodor Düring i västra området. Då kallades den allra första korsspelaren, förmodligen på grund av den bayerska skorstensramp. År 1961 gick ytterligare ett grönt lok, som kallas ”Jimmo”, till hallser ”Zoo” med 18 201. Från och med nu regnade de två strömlinjeade, enkelarbetande, alltid mycket uppmärksamhet mitt i de kolsvart standardloken. Och vissa anekdoter runt trädberg kom till exempel från gröna djur. När 18 314 någon gång med en mycket mörkare grön bil kom från verkstaden, var det elaka tungor som orsakade ”lövgrodan”, på grund av bristande ekonomi, bara ett ödem vagngrön. Loket är ändå en unik unikat. Förebild: Snabbtågslokomotiv 18 314 med kol-huvudelding och kolletender 2’2’T34 från Deutsche Reichsbahn der DDR (DR/DDR). Ombyggnadsversion som försökslok för VES-M Halle (Saale). Utförande med reko-panna och förklädnad, baserat på ångloket 18 314 (före detta badiska IV h). Med Witte-vindbleck och ensidigt Nylonmagnet. Drifttillstånd ca 1962/1963. Modell: I möjligaste mån i metall. Chassi, lokkaross med panna och förarhytt av pressgjuten zink. Övriga monteringsdelar är också oftast tillverkade av metall (MS). Påkostad modell med många monterade detaljer och mycket detaljerad förarhytt. Sotskåpsdörr som kan öppnas Rörliga förardörrar och mycket annat med mfx-digitaldekoder med 32 funktioner, reglerad högeffektsdrivning och ljudgenerator med hjulsynkroniserade körljud samt omfattande ljudfunktioner. Drift med växelström, likström, Märklin Digital och DCC är möjlig. Inbyggd buffertkondensator. Drivning på alla drivaxlar Inbyggd rökgenerator med hjulsynkroniserad ångproduktion, flerstegs cylinderånga och ångvissla. Drivverksbelysning, framljus med tre lampor, växlar med epokrätt ljusfärgning som växlar med färdriktningen. Frambelysning konventionellt i drift, digitalt omkopplingsbar. Belysning med underhållsfria, varmvita lysdioder Röd tågsignal kan kopplas/stängas av och förarhyttsbelysning. Digital kopplingsbar specialfunktion: Lokförare styr reglaget (med servo aktiverat rörelsemönster som när lokföraren aktiverar reglaget i förebilden). Utrustad med fjäderbuffertar, lokmodell fram med skruvkoppling, på baksidan utrustad med fjärrstyrd telexkoppling (kan bytas ut mot skruvkoppling bak). Omkoppling (framåt, bakåt, kontinuerlig drift) i 3 lägen. Inbyggd lokförar- och Heizerfigur.i leveransen av modellen ingår ett utrustningspaket med skruvkoppling, ångolja och handskar. Monterad på en svartlackerad aluminiumsockel för vitrinpresentatör. Farbar minsta radie 1 020 mm Längd över buffertar ca 73,8 cm. Vikt ca 9,2 kg.

En ”lövgroda” skriver historieWir den 16 december 1960. Den här dagen, efter en påkostad föryngring, rullar 18 314 som lysande grönt lackerad super-ånglok på DDR-Reichsbahn. Med en maxhastighet på 150 km/h och en effekt på nästan 2000 hk var hon nu en färgad strenstar i det mest trista grå DDR-vardagens samhälle och fick snart det smeknamnet ”lövgroda”. Maskinen tillhörde Max Bauberg ”Zoo”, som även nämndes av lokparken vid försöksanläggning Halle (VES-M). Hon hade tidigare skrivit tysk historia som Baumberg, senare VES-M-chef, den gamla fyraylenserin Badenerin 18 314 år 1948 kunde loja vid sin studievän Theodor Düring i västra området. Då kallades den allra första korsspelaren, förmodligen på grund av den bayerska skorstensramp. År 1961 gick ytterligare ett grönt lok, som kallas ”Jimmo”, till hallser ”Zoo” med 18 201. Från och med nu regnade de två strömlinjeade, enkelarbetande, alltid mycket uppmärksamhet mitt i de kolsvart standardloken. Och vissa anekdoter runt trädberg kom till exempel från gröna djur. När 18 314 någon gång med en mycket mörkare grön bil kom från verkstaden, var det elaka tungor som orsakade ”lövgrodan”, på grund av bristande ekonomi, bara ett ödem vagngrön. Loket är ändå en unik unikat. Förebild: Snabbtågslokomotiv 18 314 med kol-huvudelding och kolletender 2’2’T34 från Deutsche Reichsbahn der DDR (DR/DDR). Ombyggnadsversion som försökslok för VES-M Halle (Saale). Utförande med reko-panna och förklädnad, baserat på ångloket 18 314 (före detta badiska IV h). Med Witte-vindbleck och ensidigt Nylonmagnet. Drifttillstånd ca 1962/1963. Modell: I möjligaste mån i metall. Chassi, lokkaross med panna och förarhytt av pressgjuten zink. Övriga monteringsdelar är också oftast tillverkade av metall (MS). Påkostad modell med många monterade detaljer och mycket detaljerad förarhytt. Sotskåpsdörr som kan öppnas Rörliga förardörrar och mycket annat med mfx-digitaldekoder med 32 funktioner, reglerad högeffektsdrivning och ljudgenerator med hjulsynkroniserade körljud samt omfattande ljudfunktioner. Drift med växelström, likström, Märklin Digital och DCC är möjlig. Inbyggd buffertkondensator. Drivning på alla drivaxlar Inbyggd rökgenerator med hjulsynkroniserad ångproduktion, flerstegs cylinderånga och ångvissla. Drivverksbelysning, framljus med tre lampor, växlar med epokrätt ljusfärgning som växlar med färdriktningen. Frambelysning konventionellt i drift, digitalt omkopplingsbar. Belysning med underhållsfria, varmvita lysdioder Röd tågsignal kan kopplas/stängas av och förarhyttsbelysning. Digital kopplingsbar specialfunktion: Lokförare styr reglaget (med servo aktiverat rörelsemönster som när lokföraren aktiverar reglaget i förebilden). Utrustad med fjäderbuffertar, lokmodell fram med skruvkoppling, på baksidan utrustad med fjärrstyrd telexkoppling (kan bytas ut mot skruvkoppling bak). Omkoppling (framåt, bakåt, kontinuerlig drift) i 3 lägen. Inbyggd lokförar- och Heizerfigur.i leveransen av modellen ingår ett utrustningspaket med skruvkoppling, ångolja och handskar. Monterad på en svartlackerad aluminiumsockel för vitrinpresentatör. Farbar minsta radie 1 020 mm Längd över buffertar ca 73,8 cm. Vikt ca 9,2 kg.